Sven-Erik på Kostdemokrati har skrivit en bra artikel, de allra bästa raderna återger jag här och början av artikeln kan läsas HÄR.
”Annika Dahlqvists LCHF-kost, som innebär en minimering av kolhydrater och motsvarande ökning av fett i födan, kallas ofta av belackarna för ”ny” och ”extremkost”. Och när man inte längre kan förneka kostens ovedersägligt positiva effekter på hälsan, så brukar man antyda att den nog på sikt ändå är farlig. Varför en kost som ganska omedelbart förbättrar hälsan på längre sikt skulle vara farlig är svårt att förstå.
Sanningen är ju, att det var ungefär denna kost som William Banting redan i mitten av 1800-talet använde för att gå ner i vikt och kraftfullt förbättra sin hälsa. Att kalla kosten en ”nyhet” är därför inte särskilt korrekt, utan visar bara på okunskap och/eller dåligt minne hos den som gör sådana uttalanden. Banting var ju som bekant den som gav upphov till själva begreppet ”banta”.
Alla vet vad ”banta” betyder, men ingen tycks känna till vilken föda den ursprunglige bantaren, William Banting själv, åt. Men det var alltså i princip lågkolhydratkost, ungefär av den typ Annika Dahlqvist förespråkar.
Beträffande långsiktiga effekter, så kan man för övrigt hänvisa till våra samer, Grönlands inuiter eller Afrikas massajer – som samtliga under hundratals generationer ätit en nästan helt animalisk föda – med massor av mättat fett. Samtliga dessa folk var under den tiden lyckligt befriade från fetma och sjukdomar som hjärtinfarkt, diabetes och liknande. Däremot fick de alla dessa sjukdomar, när de på senare tid anammade vår västerländska (fettsnåla) kost…
Även detta är förhållanden som Livsmedelsverket och andra tycks ha ”glömt”…”
Något att grunna djupt över…
Skriv en kommentar