Jag tycker oftast det Colting skriver om är bra, men nu är han något lite ute och cyklar. Har han barn tro Jonas Colting?
Lite mer nyanserat borde nog alla försöka se detta problem… men visst skapar det debatt!
Jag skulle säga att visst är det föräldrars ansvar vad barn äter, men har någon haft barn i skola och omsorgen så vet alla de att där får barnen äta vad som bjuds, punkt slut.
Där kan man inte komma och begära smör och LCHF kost. Hur ska man få intyg för en sådan kost idag?
Finns det några läkare och dietister som kan skriva sådana intyg?
Om man som förälder äter en LCHF kost hemma lär barnen få det vid frukost och kvällsmat i alla fall, men hur många äter en sådan kost idag?
Man måste ju kika på vad folk i allmänhet äter. När man som förälder också är mer eller mindre sockerberoende och äter socker och stärkelsestinn mat hemma, hur kan vi då begära att barnen i samma familj ska äta annat?
OM inte myndigheter, dietister och läkare uttryckligen förordar kost á la LCHF eller en kost med långt mindre kolhydrater än vad som idag rekommenderas så lär förändringen dröja. Många vågar ju inte ge barnen mindre kolhydrater och många återgår tom till ”normalkost” vid graviditet efter en tid på LCHF, för man vågar inte.
Så vad som är grundfelet är inte föräldrars oansvarighet UTAN den gemene mannens uppfattningen om vad som är RÄTT kost!
Ofta inom LCHF och beroendeproblematiken så menar man ju på att man måste vara ganska avhållsam från det man inte tål, i detta fallet både socker och stärkelse. Socker/stärkelsetrollen vaknar lätt till liv och hur begära att barn som får dessa troll väckta under dagis och skoltiden och sedan får rätt mat hemma, ska hålla sig ifrån det? Lättare blir det också om alla äter rätt, det räcker ju att komma på ett barnkalas för att trollen väcks till liv, 20-28 barn i en klass… många kalas på ett år.
Vi kunde ju också se på vetenskapens värld om granskningen av kostråden och en diabetesgrupp man visade att man där funderade över om kosten var rätt och man var orolig, någon slutade ju äta LCHF på grund av detta, så:
Så vem bär skulden egentligen?
MÅNGA!
Ja, jag blev otroligt ledsen över att läsa hans text. Har en son som börjar bli ”lite för stor” här hemma..
Vi äter inget godis. Sällan kakor och ännu mer sällan läsk. Barnen köper varsin leksak varje lördag- istället för godis. Lite dyrare, men bra mkt bättre för kroppen och leksakerna finns ju kvar!
Vi serverar till största delen LCHF mat här hemma-fast det går ju inte att få det i skolan. Frågan är om det är DET som är fel. Att han får LCHF hemma men den andra skiten i skolan.. Hur får man bukt med ett sånt problem?
Hejsan! Varmt välkommen hit! 😀
Jag förstår dig precis och det är för alla er jag var tvungen att skriva mer nyanserat om problemet.
Jag är ju själv trebarnsmamma och de är ju vuxna nu och två har flyttat hemifrån, så jag vet precis hur det är omkring skola, vård och omsorgen.
Jag undrar också hur man löser problemet UTAN att skuldbelägga föräldrar.
Kram på dej
Mariann
Du får 100% stød fra meg Mariann. jeg har også svart Jonas Colting i dag, da jeg ble litt skuffet over at en person som han ikke ser lengre enn sin egen nesetipp.
Jonas, du har sikkert de beste intensjoner. Om du har skrevet dette for å få i gang en debatt så har du lykkes.
Du har rett i at barn gjør som foreldrene, Du har rett i at mange har både Fredagskos(mys) Lørdagskos og Onsdagskos. Men du går ut i fra at alle voksne sitter med det beste verktøyet for et smalt og friskt liv. Når samfunnet har gjort alt for gi oss feil råd om hvordan spise riktig mat i 40 år. Der tar du feil Jonas.
Ikke alle har den riktige verktøykassen, Jonas!
Når en foreldre kommer til helsestasjonen med sitt overvektige barn, får beskjed om å spise mindre fett og mer sukker og stivelse, vil jo de gjøre alt for å følge disse rådene
Du kan ikke laste foreldrene for at de følger disse reglene, disse reglene er jo en garanti for at barna blir overvektig.
Jeg forsto av din krønike at alle voksne nå vet hva som er riktig kost for seg selv og sine barn, at de som er fete kan skylde seg selv fordi de vet hvordan et bra kosthold skal være, men gir f#6a)n!.
Nei Jonas, jeg vet at jeg spiser LCHF mot helsemyndigheter og legers vilje. Jeg har gått i en konstant motvind. Jeg har fått høre at jeg er uansvarlig, dum, jeg spiller hazard med min helse, Jeg kan takke meg selv om jeg får Diabetes og hjerteproblemer. jeg må jo forstå at smør og grisefett setter seg fast i blodårene. Men jeg er en oppegående og sterk person. Jeg hadde flaks(tur) som fant LCHF.Jeg oppdaget helsefordelene med min badevekt og blodsukkermåler.
I denne motvind skal en være sterk som kjemper videre. Det kan være tøft for en som har fasiten. Tenk deg da en som ikke har denne fasiten, en som ikke tør, vil eller har forstand til å tilegne seg nye kunskaper på tvers av myndighetenes advarseler og pekefinger.
Nei Jonas, jeg synes ikke at man skal stigmatisere nok en gruppe i samfunnet. det er på tide at Myndighetene tar ansvar, forandrer og går hardt ut med nye kostråd som hjelper folk med overvektsproblemer. Når alle vet hva som er riktig kost, kan vi kanskje minske overvekt og fedme med 95% Jeg vil også påpeke at ikke alle har disse genene som gjør oss fete. Noen tåler sukker og stivelse mindre enn andre. Ikke alle friske og smale personer lever sunt. Mange er smale uansett hvor mye Fredagskos(mys) de har. Det gjelder å ha tungen rett i munnen når man uttaler seg så kategorisk som du gjør her.
Lykke til videre
Helt enig och väldigt bra och tydlig skrivet Björn! TACK!
Jag ruttnade också på hans inlägg, och svarade såhär:
Generaliseringar är alltid svårt… Och sällan hjälper de…
Jag har själv bantat mig till en katastrofal övervikt, efter 20 år i dietisternas, husläkarnas, viktväktarnas, överviktskirurgins och samhällsnormens våld så jag har svält mig och ätit fel, allt för att bli frisk och hälsosam, men så klart med motsatt resultat.
Jag anser mig vara en upplyst, smart, samhällsdeltagande person. Jag har inte funnit skäl att ifrågasätta de kostråd som jag matats med under de senaste 20 åren, de har ju varit samstämmiga och vetenskapligt ”bevisade”. Så klart jag har litat på de kostråd jag fått, varför skulle jag inte det, utbildade läkare, forskare, dietister… Seriöst. Varför skulle man ifrågasätta det?
Först nu, vid 35 års ålder, men hotet om operation hängande över mig har jag sökt alternativ och hittat LCHF och vågat på egen hand (ivrigt motarbetad av hela sjukvårdssystemet) testa, och faktiskt lyckats hyfsat. Men när jag har sökt och letat, så inte har det funnits mycket information som har talat för att jag är på RÄTT väg, snarare fel. Så hur ska en vanlig människa som saknar medicinska kunskaper och som har ett liv i övrigt att driva runt, på egen hand klara av att ifrågasätta och gå emot allt som han/hon har lärt sig och göra tvärtom? Det är skitsvårt!
Jag är mamma till en femårig tjej. Från födseln var hon stor, låg två till tre standardkurvor över ”normalkurvan”. Hon var dock helt normal, följde sin egen kurva perfekt, och notera, alla kurvorna var över det normala, både vikt, längd och huvudomfång. Men pga min egen övervikt så har dels jag varit på min vakt, men framförallt sjukvården. Vid alla kontroller på BVC har de nagelfarit vår mat, som för att bevisa för mig att eftersom jag är överviktigt kan jag heller inte tillse att min unge får rätt mat. Trots att hon alltså har varit HELT normal. Och kostråden till oss, som vi ska ge henne, har ju varit de gamla vanliga, gröt, välling osv. Man är ju skiträdd att göra fel som förälder. Jag gick på deras rädsla, tänk om min unge skulle bli fet? Jag gjorde förståss som expterterna sa, lät kolhydraterna regera… För inte var väl bröd, välling och pasta och potatis farligt?
Hon har alltid haft starka restriktioner på sött dock. Eftersom jag själv äter så sparsamt av det så blir det inte mycket hemma. Vi ransonerar hennes lördagsgodis till 8 bitar i veckan, hon har aldrig druckit läsk. Hon får fyra chips om någon bjuder, hon får fika och tårta om vi är borta men bara en bit. Men är vi på kalas eller på middag hos andra, ja då säger jag inte nej till efterrätt eller tårta, för hennes del alltså. Det tror jag inte på. Jag tycker inte att hon ska behöva avstå och stå ut, sitta och sukta när andra äter, jag kan kontrollera vad vi äter hemma, men sällan borta, mer än möjligen mängden.
Tja, man gör så gott man kan…
Först under senaste året har jag blivit mer medveten om kolhydraterna och dess risker. Så nu försöker jag dra ner även på hennes intag av kolhydrater. Vilket är jäkligt svårt när hon är så invand på pasta och mackor osv. På dagis äter dom frukt på fm, lunch kl 11 som alltid innehåller kolhydrater tillsammans med protein, ofta halvfabrikat. Kl 14 äter de mellis, alltid mackor.
Men trots detta, jag har en lång, stark, smal, atletisk fullkomligt kärnfrisk femåring idag. Turligt nog verkar hon inte bära på mina gener.
Vad vill jag säga med det här då?
Att det är SKITSVÅRT att vara förälder och se till att ens barn äter rätt!
Först är det svårt att själv veta VAD som är rätt eftersom kostråden och sjukvården är så förbannat splittrade, sen är det lika svårt att styra vad barnet äter i alla sammanhang.
Så, att generalisera och lägga allt ansvar på föräldrarna, det är helt enkelt inte rätt.
Tack för mig.
Håller helt med dig och det är ytterst lätt att gnällla när man inga barn har eller möjligen ynka små. Det blir svårare och svårare ju större barnen blir och det lär även dom bli varse, ja om de inte bosätter sig i en hydda ensamma, avskurna från resten av världen i skogen och lever eremitliv…
Kram
Mariann
Och nej, har har inga barn skriver han i en kommentar.
*Mutter*
Misstänkte det. Det är oftast de som skriker högst.
Kostdoktorn har fö inte heller några barn….
Hejsan.
Joooo han fick visst en liten flicka här för någon vecka sedan… men det är liksom lite för tidigt att känna till hur föräldravärlden fungerar. 😉
Sedan kunde jag notera att hans flickvän åt lchf innan graviditet och sedan vid graviditeten inte vågade äta lchf och övergick till mer kh. Dock fick hon visst pratat med någon annan än kostdoktrn himself om lchf/paleo och övergick igen till paleo om jag fattat det hela rätt.
men där kan man alltså också se att det inte är så lätt att VÅGA och då har hon ändå en som vet inpå skinnet.
//mariann
Ja det var det jag menade, att han inte har större barn, och alltså inte vet hur det seer ut i förskola/skola och hur otroligt svårt det är att kontrollera vad barnet äter, och för den sakens skull, att FÅ barnet att övver huvud taget äta ibland… Det vet man knappast när man har en bebis. Inte så att han inte får debattera för det, men om man saknar viss erfarenhet behöver man vara lite ödmjuk.
Ja, Colting har inga barn och kostdoktorn har en nyfödd, och då är det som du säger alltid lätt att ha starka åsikter om barn, uppfostran och nu då kosten då… och ödmjukheten har inte hunnit infinna sig…
Jag kan ibland bli trött på detta svart-vita sätt att se och möta världen på, ser de inte alla färgerna?
jag vet ex en tandläkare som fick barn, deras barn ska aldrig få godis hette det och visst gick det att hålla det så länge barnen inte är stora och umgås själva med andra barn. Sedan skulle detta förbud tas igen 😉
Som nybliven förälder är intentionerna stora, men tyvärr faller många av dem platt till marken när barnen rör sig mer och mer själva ute i samhället och umgås med en mängd olika barn och familjers åsikter om det mesta.
Det man KAN göra är att ge de en bra start och visa vägen, men vägen måste de ändå till syvende och sist gå själva… och att skuldbelägga och också ha fördomar (och också döma folk) om överviktiga människors lathet och ignorans gillar jag inte.
Hur är det nu ett indianskt ordspråk lyder…. man måste gå i den andre mannens mockasiner innan man kan döma denne. Och har man då inte gått i just denna sorts mockasiner som ju då många med de starka åsikterna inte verkar gjort så…
Kram mariann
… och jag blev lite besviken att även kostdoktorn har slutit sig i leden och håller med Colting. Min grabb äter lunch och mellanmål i skolan och detta kan inte jag som förälder påverka (än) och då kan inte jag göra så mycket mer än mitt bästa och ge han riktig och bra mat hemma. Jag försöker att ge han råd att hoppa över kemigeggan till smör de får i skolan, och det är inte alltid lätt han avviker från de övriga när de äter i skolan, så svaret är NEJ! Det är inte föräldrarnas fel i första hand. Det är systemt det är fel på.
EXAKT, det ÄR systemet det är fel på och det är där man i förstahand måste angripa problemet. Man hjälper inte genom att skuldbelägga föräldrar.
Kostdoktorn är läkare och med en nyfödd, jag tror nog att han ser saken annorlunda när dottern går i mellanstadiet, och blir bjuden på kalas i hit och dit 😉
dryga 20 kalas om året med godis och saft högt och lågt, ja inte kommer hon att vilja vara annorlunda heller så.
Kram Mariann
Visst är det märkligt!
Jag funderar… jag som anställd på förskola var tvungen att visa upp ett intyg för att få ketogen kost vid våra pedagogiska luncher. Främst pga. PCOS. Det beviljades. Så jag funderar på om det inte går att få till en bättre kost för barnen också? När nu föräldrarna upptäcker att de behöver det… :s
Fantastiskt! Kul att höra att man lyssnar och beviljar sådant. För de föräldrar som inte vet behöver nog gärna höra från läkare mfl.
Kram oc tack för att du delar med dig
Mariann