Läst idag på fb och kommentaren kommer ursprungligen från Anders A en kommentatör inne hos kostdoktorn. Mycket väl värd att spridas!
Så här får ni, god läsning!
”Det har pågått en intensiv debatt på Kostdoktorns blogg angående bevisad vetenskap kontra verkligheten. Grunden var en person som kritiserade Ann Fernholm som har uttalat sig att ”mättat fett är neutralt för hjärtat”. Detta ansåg personen vara helt fel, eftersom det fanns inget vetenskapligt bevis för att detta stämde. Sen har debatten böljat fram och tillbaka om vad som är vetenskap och vad som är bevis och en hel del annat smått och gott.
Tyvärr blev det lite tråkig stämning på slutet, men frågan om vad som är exakt vetenskapligt godkända bevis är ändå ganska intressant. En av de bästa kommentarerna tyckte jag var denna: ”Dessutom kan man ju påminna om det gamla militärskämtet ’om kartan och verkligheten inte stämmer, gäller kartan’.” Detta fick mig (Anders A) att spinna vidare lite i de tankegångarna:
Vi har idag en ”officiell” karta i Sverige angånde kosten. Den är ritat av våra myndigheter. På den finns ett antal vägar utmärkta. Den största allmänna vägen kallas Lågfettsvägen. Den är ganska krokig och har också en hel del uppförsbackar. Det händer en hel del olyckor på Lågfettsvägen, men myndigheterna tycker ändå vi skall köra denna väg. Det finns ju alltid räddningstjänst att ringa till om något skulle hända. Visserligen har olyckorna blivit fler och fler, och uppförsbackarna har blivit brantare med tiden, men det är ändå den väg som rekommenderas.
Sen finns det några mindre allmänna vägar, Ät-mindre-och-träna-mer-vägen är en. Den är extremt krokig och väldigt slingrig. Ibland kommer man tillbaka till startpunkten igen när man försöker sig på att följa denna väg. Inte många orkar följa den hur länge som helst.
En annan allmän väg heter Gastric-bypass-vägen. Den är bara till för extremt tung trafik. Den är också svår att få tillstånd att köra på. Den börjar visserligen med en rejäl lång nedförsbacke, men där den tar slut kommer en skarp kurva där många kraschar och skadar sig för livet eller tom avlider. De som klarar sig får sen oftast en
uppförsbacke igen och även längs den händer det en del olyckor. Den är också väldigt smal.
Sen finns det en mängd privata vägar med namn som Itrimvägen, Nutrilettstigen, Viktväktargatan, Viktklubbsvägen, med flera. Gemensamt för dessa är att alla har biltullar och kan vara ganska dyra att köra på, de har visserligen en del nedförsbackar, men minst lika många uppförsbackar, ibland fler. De är ofta väldigt krokiga, smala och på det hela taget svåra att följa en längre tid. Olyckor är inte heller ovanliga där.
Men sen finns det en väg till. Den är inte utmärkt på de kartor som myndigheterna tillhandahåller. Den är extremt bred med många filer. Jämn, fin asfalt. Inte många olyckor har rapporterats på denna väg. För de flesta har den en lång fin nedförsbacke, inte alltid så brant, men lång och fin som så småningom planar ut till en jämn väg. Den heter LCHF-vägen. Allt fler upptäcker denna väg och blir förbluffade över att den finns och att den är så bra. Varför kör inte fler på denna undrar man? Frågar man myndigheterna nekar de först till att den existerar. ”Den finns ju inte på kartan”. Men när man pressar lite säger de bara att de inte vet om den är säker. Den har ju inte funnits så länge.
När man då påpekar att man pratat med folk som använd denna väg utan några som helst problem i 10 år eller mer och som aldrig råkat ut för något, så säger de bara ”Jo men man vet ju inte var som händer längre fram. Det kan ju plötsligt stå en stenmur där mitt i vägen. Den måste undersökas mycket noggrannare innan man eventuellt kanske skulle kunna märka ut den. Och det har vi inget intresse av just nu. Dessutom är det inte vi som utför väg-undersökningar eller forskning nu för tiden, det är de företagen som bedriver bärgning och som säljer reservdelar till de som färdas på våra allmänna, officiella vägar.”
När man då påpekar att det ju faktiskt händer en hel del olyckor på de befintliga allmänna vägarna så håller de med om det, men säger bara att de måste rekommendera dessa. det är ju de som är med på kartan. Det är de som gäller och som är vetenskapligt bevisade vara just vägar. Om än krokiga och backiga och inte helt säkra.
Under tiden så ökar trafiken på den breda, fina vägen. Allt fler upptäcker den och blir förbluffade över hur bra den är att köra på. Det rullar lätt och fint, oftast i nedförsbacke vilket innebär mindre bränsle, motorn går jämt och fint, det blir mindre avgaser och krävs mycket mindre reparationer och reservdelar. Fler och fler tar ”risken” att köra på denna väg när de märker hur otroligt bra det går.
Den finns visserligen inte på kartan, men den finns i verkligheten!
Vilken väg väljer du? ”
Skriv en kommentar