Hjärnvilja och järnvilja

Har funderat mycket över detta med viljans betydelse i en kostomläggning där det handlar om att så gott som helt utesluta socker, dvs att välja att äta en lågkolhydrats diet.
För visst handlar det om vilja, både hjärnvilja och järnvilja.

Först behövde jag förstå och också inse vad jag hade att välja mellan.
Många människor som jag möter i mitt yrke säger ofta att dom unnar sig wienerbröd och godis. Jag tänkte precis på samma sätt förut. Uttrycket ”man lever bara en gång och då unnar jag mig” tänktes många gånger. Många sitter med sjukdomar som är 100% kostrelaterat och man frågar försiktigt om de vill äta sig fria från det, och svaret blir ofta. Nej, jag orkar inte ändra kosten.
Jag frågar mig hellre, orkar jag vara sjuk? Orkar jag kämpa med ex en diabetes och det sk. ”natural”förloppet?

Jag  ställer mig alltså numera frågan om jag unnar mig att vara frisk? Mitt svar är ja, sedan hoppas jag bara att jag hann göra förändringen i tid, och det får tiden utvisa.

Många ser inte sambanden och drar givetvis inte samma slutsatser som jag. Men för mig har det varit avgörande för att kunna välja ett lågkolhydratsliv att förstå att kost och hälsa hänger intimt samman. Studerar men Weston A Price foundation och hans arbete bland naturfolk, så blev det helt uppenbart för mig vad som felar oss. Och inte är det motion jag tänker på, utan kosten.

Hjärnvilja krävs mot sötsuget råkade jag stöta på av en händelse och det är precis det det handlar om många gånger. Jag fick i alla fall bara helt enkelt bestämma mig för om jag vill äta mig till hälsa eller sjukdom, och mot bakgrund av vad jag förstått av allt mitt studerande och forskande i diverse svenska och engelska artiklar mm så blev valet förhållandevis enkelt.

För alla dem som inte kan uppbringa hjärnvilja eller för den delen järnvilja finns det tack och lov hjälp att få, exempelvis här Bittens addiction.

Det finns ju också fler än Bitten som skriver om hjärnans biokemi, även Martin Ingvar är inne på samma spår i boken Hjärnkoll på vikten.

Bestäm dig du också, att bli vad du äter!