Bakbokstillverkningen går vidare igen…

Övrig rekvisita som inlånats av släkt och vänner för att användas vid fotograferingen till bakboken stod på matsalsmöblerna i matsalen.

Detta på bilderna är dock mindre än hälften av all rekvisita jag hade lånat ihop för detta ändamål.
Fotot är från fredag förmiddag och hälften av recepten är redan fotade. Så det har varit helt täckt av porslin mm dagarna före.
Till saken hör att vi har två normalt jätte lugna katter av modell Brittisk korthår, och bäst vi står och bakar på onsdag eftermiddag hör vi ett jätte krasch från vardagsrummet. Vi alla rusar in, jag säger högt nej, nej och nej igen och jag håller mig för öronen i ren förtvivlan.
I ögonvrån ser vi ett brunt streck, det var minsta katten som varit upp på bordet och antagligen gick så fint mellan koppar och fat, och plötsligt blev rädd för något okänt och skvätter iväg som ett jehu! Vilket gör att det mesta på bordet ligger på trekvart…   i min inre syn finns det inget helt porslin överhuvudtaget kvar på bordet…

Jag såg svägerskan Marias mycket mycket vackra antika tårtfat på hög fot, ärvd från sin mormor som i sin tur fick det i bröllopsgåva, ligga totalförstörd. Jag såg min väninna  Mias vackra kaffekoppar och kakfat ligga i tusen bitar, och också de oersättliga, supervackra assietterna som semlorna är fotograferade på. Jag såg en massa oersättliga vackra ärvda kaffekoppar och kak/tårtfat ligga i tusen bitar från andra vänner och släktingar…
Jag han också tänka hur berättar jag detta? Tårar trillade nerför mina kinder i ren förtvivlan.
När sedan mina ögon scannar bordet snabbt, inser jag kvickt att det lät värre än var det var, ett enda kaffefat av flytande blått och svärmors två vita kaffekoppar från Royal Albert var allt som gick sönder!?
Att berätta för Maria och svärmor var inte lätt, men jag sa att jag redan hittat ersättning av dessa saker på Tradera. Maria ville inget kaffefat ha och svärmors koppar bjöd jag genast hem!

Därför hamnade något inne på toan som ännu inte var använt.
Katterna då, kanske någon undrar? De blev instängda i Elisabeths rum över natten och fick komma ut först på morgonen när alla vaknat och alla kunde ha ögonen på dem. Porslinet  åkte ner i lådorna så fort det varit använt på foto väl inpackade, och vi kunde andas ut…

Häftigt att se proffsfotografer styla och trixa… ex. som att hälla diskmedel i kaffet för att det ska se nybryggt ut ;).

När Martin lämnade oss på fredag eftermiddag och står i hallen och väntar på sin skjuts tillbaka till Göteborg säger han något som berörde mig mycket djupt…

– Mariann, vet du, nu kommer du att hamna på Kungliga Biblioteket och där arkiveras boken, och du registreras som författare för all framtid…