Så skriver Göteborgs Posten häromdagen och anspelar på Martin Ingvars bok Hjärnkoll på vikten.
Martin Ingvar är en av fler läkare som överger de nuvarande fettsnåla råden och börjar inse att fett, mättat fett är nyttigt och livsnödvändigt och framförallt håller oss mätta och därmed så är ett av hjärnspökena borta.
För att alls kunna hålla sig borta från ”vitt” så måste man ju vara mätt och det gärna länge. Fett är det som mättar längst, därefter kommer protein, kolhydrater i alla former är snabba om man jämför dem med fett och protein.
Man skriver i artikeln:
”En omprogrammering av livsstilen kan, enligt Hjärnkoll på vikten, starta med att man undviker allt ”vitt” under en tid. Det vill säga minimalt med de korta kolhydrater som finns i godis, kakor, läsk, vetemjöl, potatis, vitt ris och pasta.”
Denna ”omprogrammering” anser Martin Ingvar sker genom:
”Det kan krävas många försök och mycket tankekraft för att bryta ett gammalt beteende. Trösten är att hjärnan, precis som vilken annan muskel som helst, kan tränas till nya vanor.”
Då torde det tyda på att både hjärnvilja och järnvilja behövs för att bryta den gamla programmeringen.
Bittens-addiction är väl där man vet mest om sockerberoende, för det är ju det det är i grunden. Där får jag uppfattningen om att det inte bara handlar om vilja, utan det finns andra psykologiska aspekter på sjukdomen.
Skriv en kommentar