Stevia Vital svarar på myter och felaktiga påståenden om Stevia

Påstående: ”Men det är inte stevia vi köper utan steviolglykosider.”

SteviaVital: – Det är klart det är Stevia. Är inte te längre Te för att tebladen lösts upp i vatten? Är socker inte längre socker för att man raffinerat det? Är ett steviablad inte längre Stevia för att det plockats från plantan? Är pulver av torkade blad inte längre Stevia för att det är bara en del av bladet? Var går gränsen?

Tekniskt kallas det utvunna för steviolglykosider, inte minst för att man skall särskilja det från själva plantan och dess blad som i helhet aldrig genomgått samma kontrollerande som just steviolglykosiderna. Det är ju det enda som tillåtits som livsmedel just där finns det en laglig aspekt på vad innehållet skall vara, dvs samma som det som godkänts, över 95% steviolglykosider. Det är för övrigt inte många livsmedel som ens gått igenom så rigorös forskning som just Stevia.

Hela världen har benämnt blad, pulver, avkok, extraktion etc, av Stevia som just ”Stevia” i många decennier och det är underligt att människor (som t ex som Evelyn från livsmedelsverket eller Sund.nu) som aldrig tidigare känt till produkten nu plötsligt är specialister och skall dra någon slags linje mellan vad som är vad. Hårt kanske men tänkvärt.

Livsmedelsverket gör stort väsen av detta i en artikel och därifrån kommer många av de missriktade texterna. Livsmedelsverket sysslar med en konstig desinformation/förvirringskampanj mot Stevia. 

Påstående: ”Den art som används för sin sötma är Stevia rebaudiana.”

– Nej, det är arten ”Stevia Rebaudiana Bertoni” för att vara exakt.

Påstående: ”Naturliga steviablad ger en sötma på 30-40 gånger mer än socker medan de steviaprodukter med steviolglykosider som nu finns på marknaden ger ungefär 300 gånger mer sötma än motsvarande mängd socker.”

– Styrkan används ofta i negativa ordalag som något onaturligt men betänk att det inte är något onaturligt i sötheten. Det finns så liten gramvikt söta ämnen i plantan att det krävs massor av blad för att få fram lika mycket vikt som ett t ex blad. Klart feltänk här. Tittar man på hur söt en (1) glykosid är (om det nu skulle gå) så är den lika söt i ett litet blad som när den hoppat ur därifrån. Det är också 400 ggr sötare än socker (och inte 300 som texten säger).

Påstående: ”I Japan består stevia-produkten av 80-88% steviolglykosider och resten är vatten och sackarider.”

– Steviaprodukten? Stevia består inte av sackarider… Dessutom är det en gigantisk marknad med alla sorters stevia i olika grader av renhet.

Påstående: ”- De steviatillsatser som finns på den svenska marknaden har mycket lite med den ursprungliga växten att göra. De har gått igenom så många kemiska processer att de knappast kan kallas naturliga längre, säger Evelyn Jansson Elfberg på Livsmedelsverkets regelutvecklingsavdelning till tidskriften Fokus.”

– Ja vi har tidigare nämnt livsmedelsverkets konstiga inställning till Stevia/steviolglykosider. Stevia har genomgått en liknande process som socker med det tycker man inte är kemiskt på något sätt? Socker t ex har många kända problem redan vid låg överdosering, steviolglykosider har långt ifrån samma riskfaktor som socker.
Naturlig är också i benämningen att glykosiden finns naturligt i plantan, men jämför då aspartam och sukralos m fl artificiella sötningsmedel där det inte finns i den formen i naturen.

Påstående: ”Tillverkningsmetoderna kan skifta något mellan olika länder och tillverkare. Men gemensamt för alla tillverkare är att utvinningen sker genom kemisk raffinering och att det finns gränsvärden för hur mycket giftiga restprodukter den färdiga produkten får innehålla. Maxinnehåll för till exempel arsenik och bly är satt till 1 mg per kilo kroppsvikt.”

– Vi häpnar över okunskapen hos de som skall hjälpa oss att äta nyttigt. Stevia är en jordbruksprodukt och i jorden finns vissa orenheter som vi skall vara försiktiga med precis som alla andra jordbruksprodukter. Men själva raffinerings processen skapar inga sådana restprodukter!!!
Produkterna kontrolleras alltid för saker som kan finnas i jorden/miljön, även bakterier, svamp etc. Detta för att vi ska veta att det INTE finns något i våra produkter, och OM det skulle finnas är det långt under gränsvärdena som i sin tur brukar vara 100-fallt lägre än vid någon möjligt skadlig nivå. Vi har alltid labbrapporter från varje batch som tillverkas.

Påstående: ”Det går inte att få de gröna steviabladen till ett vitt sockerliknande pulver eller vätska på ett skonsamt och naturligt sätt även om det är det som reklambudskapen vill få oss att tro.”

– Det är nog ingen i branschen som försöker lura någon om att det skulle vara skonsamt mot bladen? Vi äter ju produkterna dagligen själva! Det är en extraktion med alkohol och en torkningsprocess till pulver. Evelyn kan prova själv att låta bladen torka, lösas upp i alkohol och kokas. Klorofyllen (det gröna) försvinner för varje steg.

Påstående: ”Det finns många studier gjorda på stevia och de flesta motsäger varandra. Till exempel publicerade tidskriften Science en studie 1968 med anledning av rykten om att Paraguays ursprungsbefolkning använde stevia som preventivmedel.”

– Mycket riktig finns det många studier, över 250 st, men det är en lögn att de flesta är motsägande. Tvärtom är de allra flesta eniga om stevians säkerhet, och några är inte rätt utförda. Ryktet om preventivmedel har förekommit, men källan har aldrig hittats och bevisligen är det inte sant. Det är tråkigt att Evelyn skall smutskasta industrin genom att ta upp lösa rykten. Hon glömmer att artificiella sötningsmedel som verkligen har motsägande forskning, är helt uppbackade av livsmedelsverket.

Påstående: ”Detsamma gäller studier kring toxicitet och förändringar i DNA. Det finns studier som visat att det kan förekomma (Ja studier där man givit råttor motsvarande 19 kilo socker per dag för en människa! En mängd som skulle göra vanligt vatten giftigt för kroppen!!! SteviaVitals anm.) och andra studier som visar att det inte alls finns sådana risker. Innan EFSA, europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, godkände steviolglykosider som tillsats gjorde de en grundlig utvärdering av flera hundra studier.”

– Här är det extremt viktigt att se den sista raden. ”Innan EFSA, europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, godkände steviolglykosider som tillsats gjorde de en grundlig utvärdering av flera hundra studier.”

Påstående: ”Stevia kan vara farligt om man intar stora mängder. Man tror att ett intag på 15-20 gram steviolglykosider per kilo kroppsvikt är dödande. Eftersom steviasocker är så sött är det inte rimligt att man ska kunna komma upp i dessa mängder.”

– Återigen får man läsa sista raden i det i övrigt absurda påståendet för att se att det inte finns någon fara. Det motsvarar nämligen upp till 640 (!!!) kilo socker i ett svep (räknar på en person på 80 kilo). Ni får ursäkta att vi är irriterade på detta påstående som kommer från livsmedelsverket.